STUDENTSKIVA
Jag var på en studentskiva idag och blev påmind om att det var 8 år sedan min egen student.
8 år där jag egentligen inte åstadkommit någonting alls, och om 8 år till kan jag inte blunda för att jag är gubbe på riktigt. Läskigt.
Studenttider är nog den mest bitterljuva tiden på året.
I nästan en månad har stan fyllts av brölande mongon på lastbilsflak, på dansgolven har vita kepsar berättat för mig att jag inte har någonting där att göra.
Det är bittert för att det var längesen man var så naivt lycklig, för att man ser alla vara så lyckliga i tron att de firar in en bättre tid, i tron om att de tagit sig över ett högt berg och de nu ska åka linbana ner hela resten av sitt liv.
Ljuvt för att de är så vackra och lyckliga. Ljuvt för att man minns känslan man själv hade, innan man ett par år efter bittert insåg att det var då man peakade. Och även om de nu för första gången möter riktiga problem, så är det en milstolpe de når...så missförstå mig inte, de har absolut all rätt att fira. Mer rätt än vad jag har...
Grattis på studenten, kära lillkusin och alla andra keps-cpn!
KNIV I MAGEN
Jag fick en kommentar om att jag borde skriva roliga inlägg igen...men jag är ingen komiker, verkligen inte, som gör det här för att vara rolig. Om jag är på ett roligt humör kan jag skriva ett roligt inlägg...men mestadels på slutet så är jag på ett alltannat än ett roligt humör. Så då blir det inte särskilt roligt humör.
För varför ska jag bry mig om er? Ni skriver aldrig till mig ändå...
Men ni är uppenbarligen inne på min blogg med tanke på statistiken, så jag tänkte åtminstone ge er ett inlägg. Ni får bara ha i åttanke att jag nästan alltid är full när jag skriver. Idag på grund av fotboll, Sverige mot Finland vilket blev en trevlig kväll. Inte för att Finland är det svåraste laget att möta, men att Zlatan gör hattrick är alltid roligt.
I långhelgen var jag på ett gött humör dock, det var störtvarmt och andra långdagen som är min absolut favoritdag på året...men polisen stängde ner efterfesten och jag fick ett kvinhugg i magen som visserligen prickade bra för mig men som ändå tog udden av kvällen en aning. Att polisen väljer att stänga av en trevlig efterfest utanför stan och därför drar in alla problem med 2000 missnöjda människor till stan istället och sen inte gör ett skit mot att en liten fitta tar med sig en kniv och att jag inte låter honom ta min väska gjorde mig lite...arg?
Hursomhelst, att ha en blogg handlar om att vilja ha andra människor som läser ens blogg....men jag vill inte skriva det som ni vill läsa. Så det känns lite värdelöst...så jag kanske bara ska fortsätta skriva i mitt textdokument på datorn och bara skriva när jag skriver något roligt eller glatt...men det vore falskt. För alla människor har mörka, deprimerade sidor som vi aldrig delar med oss av. Därför tror människor att alla är mycket lyckligare än vad de är och på grund av det mår mycket sämre över sina egna problem...för att de tror att de mår sämre. Men alla mår dåligt, alla är olyckliga...
Jag vet inte vad jag vill säga, jag är full och orkar inte läsa igenom det jag har skrivit för att lista ut det.
Antar att dagens visdomsord är att inte lita på andra folks lycka...
Puss på er!
DAGENS BOKTIPS FRÅN EN DYSLEKTIKER
Stieg Larsson är inte ett hett tips från kungaparet, det ger inte den rätta bilden av Sverige tycker dom...
Jag antar att en bok där kungen knullar Camilla Henemark är mer rättvis.
EN NERGÅNG...
Var läsare kommer ifrån är helt orimligt, och att jag aldrig vet vem ni är eftersom ni aldrig skriver något gör det väldigt ointressant vika ni är...
Jag tänkte skita i hela blogggrejen eftersom man aldrig får någon respons men istället ser jag det som en terapi som jag definitivt behöver. Ni är inte den enda terapin jag har, så tro inte för mycket om er själva...det vore osvenskt...men det känns ändå skönt att nån läser det jag skriver från det mörkaste av mitt hjärta.
När jag skriver det här på bloggen, istället för att berätta det för en textfil eller ett papper om man vore så jävla omodern, så berättar jag det för någon levande eller semilevande människa.
Jag har valt att ikväll vara väldigt öppenhjärtlig. Något som jag egentligen aldrig är.
Jag tänte fortsätta vara det, men jag tänkte ikväll börja med påskveckan eftersom den är ganska aktuell.
Jag har vänner, ganska många vänner, som jag betraktar som nära vänner. Det finns dock en distans till dom, eftersom jag lärt mig att ha distans till alla människor...men jag betraktar dom som människor jag älskar och får ett utbyte av. Jag har haft turen att få väldigt bra människor nära mig, otroligt bra människor som jag kan kalla vänner. Det är ingen annans fel att jag inte kan uppskatta det i vardagen än mitt eget.
Skitsamma...den här veckan har iaf alla mina vänner varit bortresta...eller hemresta, och jag har känt mig så galet ensam. Och jag har druckit så galet mycket alkohol.
För ett par år sedan skulle jag aldrig gå till systemet om det inte vore för att det var fest eller för att jag av någon anledning skulle i ett socialt samband dricka alkohol...men nuförtiden går jag till systemet för att inte riskera att få slut på alkohol någon dag. Oavsett veckodag, oavsett tid på dygnet, oavsett om jag har sällskap eller inte.
Nu till något som jag aldrig skulle berätta om det inte vore för att ingen visste vem jag var.
I torsdags tyckte jag otroligt synd om mig själv...jag kände mig ensam, jag saknade mina vänner, jag saknade den enda flickvän som gjort mig semilycklig, jag saknade INTE min familj, jag saknade ambitioner och jag saknade energi...så jag satt ensam i min lilla lägenhet som jag behövt skaffa eftersom jag inte har råd med min riktiga lägenhet när jag inte delar den med min underbara sambo som jag aldrig kunde uppskatta, och drack väldigt mycket öl.
Så mycket öl att jag spontant bajsade på mig. Jag...bajsade...på...mig...BAJSADE...PÅ...MIG. Helt ärligt, jag var ensam, drack öl och jag bokstavligen bajsade på mig. Patetiskt.
Ett lågvattenmärke absolut, men det är inte den första gången det händer...
Man tänker såklart på alkoholvanor, men det första jag gör morgonen efter...när jag skakande vaknar ett par timmar efter jag somnat är att ta en öl. Jag är mycket medveten om mitt problem...men jag vill inte bli av med mitt problem för det är det som ger mig glädje, en livssituation som jag kan acceptera, ett jag som kan känna lycka.
ANDRA SIDAN TUNNELN
Åh, så skönt att vakna upp idag...det är lördag, 16 timmars skönhetssömn (som inte gjort ett skit), solen lyser, det är vår och det är bara det vanliga meningslösa liv jag vaknar upp till och inte till det helvete som pågått de senaste veckorna.
Så en dag kan vara bättre än dagen innan ändå tydligen trots min tidigare utläggning om att den inte kan det...för idag är betydligt bättre än igår. Men imorgon är nog betydligt sämre än idag, för idag är jag och hela staden öl- och leksugna och imorgon är jag och hela staden bakis och frustrerade.
Nu ska jag göra nått som man nästan aldrig gör i sverige och uppleva solen lite, för idag är jag sådär lagom glad.
FREDAGSBLUES
eller: DET BLIR INTE BÄTTRE (och det var aldrig bra)
En dialog från Office Space som dök upp i huvudet i natt när jag hade ännu ett litet självransakande ångestmoment… Det har alltid känts träffande på nått vis. Att varje dag har varit min hittills värsta dag.
Fast "working" kan bytas ut mot "be alive".
För jag kan inte minnas att jag varit lycklig någon gång. Då räknar jag givetvis inte in flyktiga ögonblick av glädje, skratt, eufori, orgasm osv…jag menar lycklig i livet. Tillfreds med tillvaron, nöjd…lycklig. För det har jag svårt att se om jag tänker tillbaka på livet så länge som jag kan minnas.
"Aknen försvinner när du blir äldre"…men man berättade inte för mig att hårfästet kryper upp då istället.
| Peter Gibbons: | So I was sitting in my cubicle today, and I realized, ever since I started working, every single day of my life has been worse than the day before it. So that means that every single day that you see me, that's on the worst day of my life. |
| Dr. Swanson: | What about today? Is today the worst day of your life? |
| Peter Gibbons: | Yeah. |
| Dr. Swanson: | Wow, that's messed up. |
En dialog från Office Space som dök upp i huvudet i natt när jag hade ännu ett litet självransakande ångestmoment… Det har alltid känts träffande på nått vis. Att varje dag har varit min hittills värsta dag.
Fast "working" kan bytas ut mot "be alive".
För jag kan inte minnas att jag varit lycklig någon gång. Då räknar jag givetvis inte in flyktiga ögonblick av glädje, skratt, eufori, orgasm osv…jag menar lycklig i livet. Tillfreds med tillvaron, nöjd…lycklig. För det har jag svårt att se om jag tänker tillbaka på livet så länge som jag kan minnas.
Jag var säkert lycklig som barn men då var man ju bara en lycklig mongoloid som inte fattade bättre och blev skitglad om man fick snora på en leksaksbil av taskig kvalité tillverkad av ett lika gammalt barn som hade det jobbigt på riktigt.
För det är ju lite tabu och provocerande att säga det, i ett land som har allt, med en uppväxt som varit trygg och i en relativt välbärgad och definitivt kärleksfull familj, att man aldrig varit lycklig.
Det jag alltid har fått höra är att det blir bättre sen, den mest knäckande lögnen som jag framtill nyligen faktiskt trott på…
Det jag alltid har fått höra är att det blir bättre sen, den mest knäckande lögnen som jag framtill nyligen faktiskt trott på…
Det riktigt pissiga började på högstadiet, inte av någon tårdrypande anledning som att jag blev doppad i toaletten varje dag, spottad på i korridoren, slagen, förnedrad eller något annat som kunde ge mig martyrpoäng…utan bara för att man började bli människa på riktigt. Men det skulle ju bli bättre fick man höra, det var bara en fas…men en fas följs tydligen av en ny, sämre fas.
"Aknen försvinner när du blir äldre"…men man berättade inte för mig att hårfästet kryper upp då istället.
Det känns knäckande att man gått omkring och trott på att det blir bättre i framtiden när det visar sig att det är precis tvärtom. Det suger ännu mer att jobba än att gå i skolan, det suger ännu mer att laga din egen mat istället för att äta det din mamma bestämt att du ska äta, det suger ännu mer att bara ligga med din medelålders fru sen 20 år tillbaka än att bara ligga med din 25-åriga flickvän, det suger ännu mer att sitta ensam på ett ålderdomshem än att pussla ihop barn, jobb, fru och byte av vinterdäck på bilen...
Så istället, om man ska försöka göra ett patetiskt försök att avsluta positivt i ett svart fredagsnattinlägg, kan man vända på det. Istället för att varje dag säga att idag är det den värsta dagen hittills i mitt liv, kan jag säga att idag är det den bästa dagen jämfört med kommande dagar i mitt liv.
Vet inte om det är mer positivt egentligen iofs, att varje dag är bättre än någon av kommande dagar i hela mitt liv.
Fredagsblues…men imorgon är det lördag och då ska jag festa mig lycklig igen.
Så istället, om man ska försöka göra ett patetiskt försök att avsluta positivt i ett svart fredagsnattinlägg, kan man vända på det. Istället för att varje dag säga att idag är det den värsta dagen hittills i mitt liv, kan jag säga att idag är det den bästa dagen jämfört med kommande dagar i mitt liv.
Vet inte om det är mer positivt egentligen iofs, att varje dag är bättre än någon av kommande dagar i hela mitt liv.
Fredagsblues…men imorgon är det lördag och då ska jag festa mig lycklig igen.
STARSTRUCK
Fortfarande får jag inte särskilt mycket kommentarer i bloggen, vilket är tråkigt då det är det roligaste och besöksantalet kan kräva mer. Men de jag har fått har varit roliga, några jesusfreaks någon vecka tillbaka och nu en…kändis(?).
Jag vet inte, jag slutade kolla på Big Brother när jag slutade kräkas och eftersom jag låtsas ha ett liv. Men tack för inlägget…och hoppas du kör på din standup, du var rolig på dom klipp jag sett. Och vi behöver komiker i Sverige som inte är parlamentetroliga. Vi behöver lite New York komiker som Greg Giraldo, Louis C.K och George Carlin…så va rolig, inte bajsnödig.
Hursomhelst...
De två svenska krigshjältarna som pangades till döds i Afghanistan i fjol sköts tydligen av andra svenskar. Eller man använder uttrycket svenska kulor iofs så det skulle ju kunna vara vilket lands soldater som helst egentligen eftersom vi inte har problem med att tillhandahålla det som bygger upp krig om vi kan casha in lite på det. Men nu var det tydligen svenskar iaf. Det är ju synd om soldaterna och deras anhöriga givetvis, även om man får skylla sig lite själv om man åker iväg för att döda andra människor, det är lite det som händer då. Men det är ju faktiskt väldigt komiskt att svenskar skjuter varandra i Afghanistan och sen skäller ut en stackars sate som fastnat i lite krut på Drottninggatan och sen snubblat och inte dödar nån annan än sig själv. Om de visste att vi bara åker till Afghanistan för att döda varandra så kanske terrorfanatikerna skulle låta oss vara. Fast uppenbarligen är det bättre att vi låter terrorbombare försöka döda oss, för de gör ju ett mycket sämre jobb än vad vi själva gör. Terrorbombare 0…svenska soldater 2.
Jag vet inte, jag slutade kolla på Big Brother när jag slutade kräkas och eftersom jag låtsas ha ett liv. Men tack för inlägget…och hoppas du kör på din standup, du var rolig på dom klipp jag sett. Och vi behöver komiker i Sverige som inte är parlamentetroliga. Vi behöver lite New York komiker som Greg Giraldo, Louis C.K och George Carlin…så va rolig, inte bajsnödig.
Hursomhelst...
De två svenska krigshjältarna som pangades till döds i Afghanistan i fjol sköts tydligen av andra svenskar. Eller man använder uttrycket svenska kulor iofs så det skulle ju kunna vara vilket lands soldater som helst egentligen eftersom vi inte har problem med att tillhandahålla det som bygger upp krig om vi kan casha in lite på det. Men nu var det tydligen svenskar iaf. Det är ju synd om soldaterna och deras anhöriga givetvis, även om man får skylla sig lite själv om man åker iväg för att döda andra människor, det är lite det som händer då. Men det är ju faktiskt väldigt komiskt att svenskar skjuter varandra i Afghanistan och sen skäller ut en stackars sate som fastnat i lite krut på Drottninggatan och sen snubblat och inte dödar nån annan än sig själv. Om de visste att vi bara åker till Afghanistan för att döda varandra så kanske terrorfanatikerna skulle låta oss vara. Fast uppenbarligen är det bättre att vi låter terrorbombare försöka döda oss, för de gör ju ett mycket sämre jobb än vad vi själva gör. Terrorbombare 0…svenska soldater 2.
FOMO
Idag har jag äntligen fått en diagnos!
En kompis berättade om begreppet FOMO, Fear Of Missing Out. Och det har ju jag!
Det handlar om att inte kunna slå sig till ro med det man har, för att det finns så mycket annat som man kan missa.
Liksom tjockisar skyller på dåliga gener när de trycker i sig 3 påsar chips till frukost, liksom alkoholister skyller på arvsanlag för att de blivit beroende efter att ha druckit en sjuttis varje dag sen de var 18, liksom störiga miffon skyller på sin ADHD för att de plågar alla människor de möter genom att vara en jobbig jävel, kan nu jag skylla på att jag bara är ett barn av min tid.
Det är inte mitt fel att jag distanserar mig från bra relationer, det är inte mitt fel att jag är otrogen, det är inte mitt fel att jag inte har ett jobb ännu för att jag byter utbildningar hela tiden, det är inte mitt fel att jag får adressändra en gång i halvåret, det är inte mitt fel att jag är en tragisk person…det är min bokstavskombinations fel, F.O.M.O.
Men det är inte bara jag, det här gäller de allra flesta i min generation, 80 talisterna. Och nån generation före och definitivt generationerna efter. Vi har fått göra så många val i livet att man aldrig vet om man valt rätt. Då är det säkrast att inte göra några permanenta val alls istället. "Ja, vafan…jag kan ju testa att plugga det här, passar det inte kan jag alltid byta." eller "Jag blir tillsammans med den här tjejen ett tag, dyker nån annan upp kan jag alltid göra slut."
Sen står vi där…med studielån men utan utbildning, som singel men utan attraktionskraft.
Det är vi, generationer av FOMOS…men det är inte vårat fel!
En kompis berättade om begreppet FOMO, Fear Of Missing Out. Och det har ju jag!
Det handlar om att inte kunna slå sig till ro med det man har, för att det finns så mycket annat som man kan missa.
Liksom tjockisar skyller på dåliga gener när de trycker i sig 3 påsar chips till frukost, liksom alkoholister skyller på arvsanlag för att de blivit beroende efter att ha druckit en sjuttis varje dag sen de var 18, liksom störiga miffon skyller på sin ADHD för att de plågar alla människor de möter genom att vara en jobbig jävel, kan nu jag skylla på att jag bara är ett barn av min tid.
Det är inte mitt fel att jag distanserar mig från bra relationer, det är inte mitt fel att jag är otrogen, det är inte mitt fel att jag inte har ett jobb ännu för att jag byter utbildningar hela tiden, det är inte mitt fel att jag får adressändra en gång i halvåret, det är inte mitt fel att jag är en tragisk person…det är min bokstavskombinations fel, F.O.M.O.
Men det är inte bara jag, det här gäller de allra flesta i min generation, 80 talisterna. Och nån generation före och definitivt generationerna efter. Vi har fått göra så många val i livet att man aldrig vet om man valt rätt. Då är det säkrast att inte göra några permanenta val alls istället. "Ja, vafan…jag kan ju testa att plugga det här, passar det inte kan jag alltid byta." eller "Jag blir tillsammans med den här tjejen ett tag, dyker nån annan upp kan jag alltid göra slut."
Sen står vi där…med studielån men utan utbildning, som singel men utan attraktionskraft.
Det är vi, generationer av FOMOS…men det är inte vårat fel!
VEM BRYR SIG?
Norskar och skidor alltså...tar det så seriöst att det är så jobbigt att torska mot sverige. Som att nån bryr sig om skidåkning. Skidor för Norge är vad melodifestivalen är för Sverige. Att ta någonting så allvarligt som alla andra på planeten skiter fullständigt i blir lätt patetiskt. I morgon är det dags för Sverige igen, som alla andra lördagar större delen av året, att vara det mest patetiska landet på jorden. Men under skid-VM är det ändå Norge.
Diss 1, Norge och skidor
Diss 2, Sverige och melodifestivalen
Diss 1, Norge och skidor
Diss 2, Sverige och melodifestivalen
NÄR SKULLE JAG TAGIT HÖGER?
En hissnande tanke är att alla beslut jag har gjort i mitt liv har lett till att jag befinner mig precis i den här situationen jag befinner mig i just nu.
Och då menar jag inte nån jävla butterfly effect, eller små vardagliga betydelselösa beslut som om jag ska handla nu eller om tio minuter, om jag ska ta spårvagn eller gå, mjölk i kaffet eller svart, youporn eller redtube osv.
Det blir en löjlig och uttjatad tankegång, utan jag menar major beslut...sådana som faktiskt betyder någonting.
Som vad jag ska studera, om jag ska stanna kvar i en relation, var jag ska bo, youporn eller redtube osv.
Den hissnande tanken är ju att jag tagit alla dessa betydelsefulla beslut, och säkert kunnat motivera dom ganska väl när jag tog dom...men...det är här jag har hamnat.
Hur kunde det bli så? Vilket beslut är det som har lett till att jag istället för att vara en lycklig, framgångsrik, alert miljonär blivit en bitter, fattig, cynisk student utan stark vision?
För målet har ju ändå alltid varit att det ska bli bra...bäst.
Det skulle vara skönt att säga att det beror på att jag varje morgon tagit på mig fel sko före den andra och inte att det beror på sådant som jag faktiskt kunnat påverka, som att frivilligt lämna den enda relationen som gjort mig lycklig. Men så är det ju inte...det är de medvetna besluten som spelar någon roll...hissnande.
Nu är det ju inte här det slutar, men jag har svårt att tänka mig att jag satt mig i det bästa möjliga utgångsläget.
Och det har fan inte du heller, du har också tagit ett felbeslut på vägen som skulle ha gjort dig till en bättre och lyckligare människa.
HATA MIG, SE MIG!
Har varit magsjuk och därför legat och tittat på helgens matrester i ett par dagar, eller mest bara galla mot slutet. Därifrån var inte steget särskilt långt till Big Brother som drog igång i söndags. Tack vare gratis 24/7 piratstream så har jag tittat på spya både på datorn och i hinken nedanför mig i stort sett dygnet runt nu.
Men fan…ska inte snacka ner Big Brother…känns så jävla gjort att göra det.
Men fan…ska inte snacka ner Big Brother…känns så jävla gjort att göra det.
Jag ska framförallt inte snacka ner på Big Brother av några moraliska jävla skäl. Jag skiter fullständigt i vad vuxna mediahorande människor gör för val i livet…och så länge de inte är på riktigt retarded så kan de inte missa att det blir konsekvenser av att vara med i Big Brother. Så man får ju anta att de tagit med det i beräkningarna när de ställde upp. De bryr sig ju inte ett skit om vad folk tycker om dom. Gemensamt med alla mediahoror dvs dokusåpadeltagare, bloggare, Marcus Birro osv… är ju att de hellre blir hatade än att de inte blir sedda.
Appropå retards så finns det ju faktiskt program som Världens Bästa Hotell, En Annan Del Av Köping, ICA reklamen, Glada Hudik-teatern osv där det faktiskt är människor som inte fattar vilken slags underhållning de bjuder på som gör det. Så vafan, då är det väl bättre att vi galghumorskrattar åt människor med rätt antal kromosomer iaf.
Inte för att jag bryr mig nämnvärt om de blockmongona heller, det är ju inte så att de blir sämre behandlade nu. Troligen inte bättre heller iofs, ett downsmongo ser ju ändå likadant ut som ett annat downsmongo så det är ju inte direkt så att de blir kändisar och kliver före kön på Stureplan.
En annan del som moralmänniskor säkert kan ha synpunkter på är hur det uppfattas bland våra ungdomar, vad det ger för värderingar osv. Då kan jag, efter att ha följt detta i två dygn med avbrott för hulkande och sporadiskt slumrande, lugna alla dåliga föräldrar som inte kan ge sina barn rätt värderingar själv och därför skyller på tv när det går år helvete. För det händer fan inte ett skit och din 14 åring lever ett betydligt mer moraliskt förfallet liv än dom här redan.
Tvärt om har det verkat som att TV 4 inte vill ha de stora skandalerna utan mer sätta in olika slags folk som ska komplettera varandra snarare än hetsa varandra. Säkert ett vettigt socialt experiment, men inte så jävla ball när man samtidigt satsar på 24/7 sändningar.
Men i 1 timmes komprimerad form kan ett möte i kommunfullmäktige i Herrljunga verka spännande. Så i media kommer det säkert skrivas kilometertexter om den transsexuella förortsbruden, den 20 åriga pojken som glorifierar självdestruktivitet och vill vara som Hank Moody i Californication som alla andra 20 åriga killar, den snygga strippan med silikonbröst som visade fittan (vilket kan vara svårt att undvika när en mörkerkamera filmar när hon tar av sig trosorna), rasismbråk, tuttchock, osv.
Två tjejkomiker har de slängt in också, Jessica Karlén och Cilla Domstad…det är nice…all for that, all for that.
Och oroa er inte, detta är första och sista Big Brother inlägget...Big Brother tycker NI till om här.
UPP TILL YTAN
Med tanke på att min blogg är tre dagar gammal och haft knappt 100 besökare så blev det en riktig läsarstorm igår på ett stressat inlägg om Marcus Birros krönika. 3 stycken faktiskt, idel hyllningar såklart.
Fast det var tydligen inte helt pk att skriva saker som att jag tar mina föräldrars pengar till sprit och att troende människor är dumma i huvudet.
Eftersom det är i kommentarfältet det läsvärda brukar komma i en blogg, då det är där någon annan än den sugiga bloggförfattaren skriver, tänkte jag plocka upp kommentarerna och svaren.
Postat av: Kristna Skolgruppen
Det kallas för tillfredställelse och du kan söka efter det hur mycket du vill.. I många saker, pengar, vänner, droger you name it och det kanske känns bra för stunden, det kanske gör dig tillfredställd för stunden. Långvarig lycka i livet är när man har en relation med Gud. Gud är mycket bättre än allt det som du ovan nämnt. Men det är svårt att förstå sig på om man själv aldrig upplevt det.
2011-02-18 @ 21:14:58
Oj! Vad kul att Kristna Skolgruppen är en av mina 100 första besökare och dessutom gör bland de första inläggen! Sjukt otippat men helt oironiskt roligt!
Såklart man söker tillfredsställelse…lika givet som att man tar en dusch för att bli ren. (Eller för att ha sex i den för det gillar tydligen tjejer men jag har aldrig fattat grejen riktigt.)
"Långvarig lycka i livet är när man har en relation med Gud."
Det är kommentarer som den som är fucked up. Du definierar lycka i den meningen med ett givet svar, att lycka är en relation med Gud…thats it! Så enkelt…
Men så är det givetvis inte och jag tror du skulle göra många människor besvikna med en sån kommentar när de inte hittar lyckan bara för att de börjar tro på Gud. Min troende pappa lider av depression tex.
Jag påstår heller inte att jag har en långvarig lycka i livet, tvärtom, men jag är helt övertygad om att det inte handlar om att jag inte tror på Gud. Jag påstår heller inte att den finns i droger, löst sex och morgoncigaretten. Även om det heller inte behöver stå i vägen för lycka.
Oavsett dekadens eller tro så finns lyckan definitivt i verkliga livet, inte i en så uppenbar lögn som Gud.
Postat av: maacus
Jag tror inte Marcus förkstar den för att han inte kunde hantera den. Jag förkastar den trots att jag hanterade den alldeles utmärkt i min ungdom. Jag har dock hittat tillbaka till nåt bättre och saknar inte mitt gamla jag. jag ser tillbaks på min ungdomsrevolt med sorg för att jag inte tog vara på den och gjorde nåt vettigt med den. Bara festa och partaja. i efterhand känns det bara tomhet. En del av dina tankar skulle kunna vara jag för 10 år sedan. Hoppas att du hittar nåt annat du med så småningom. vare sig det är Gud eller nåt annat. Jag vet att du förkastar mig nu men hoppas att du för din egen skull öppnar upp ditt sinne för alternativ.
2011-02-18 @ 22:26:18
Jag förkastar verkligen inte dig! Så länge du inte faktiskt ÄR islam, kristendom, buddism så förkastar jag inte DIG. Jag förkastar inte muslimer, kristna eller buddhister…jag förkastar det ni tror på. (Nu nämnde ju inte du om du var troende men jag gör ett antagande där) En "vuxen" polare till mig spelar Star Craft och sånt, det tycker jag är idiotiskt, men jag förkastar verkligen inte honom...han är grym.
Sedan tycker jag att det är tråkigt att du ser tillbaka på din ungdom med sorg. Men det är ju inte för att du festade och hade roligt som du ser tillbaka på den med sorg, det är ju för att du inte fyllde den tomhet du kommer ihåg att du kände med annat. Mänskliga relationer, humor, meningsfullhet osv täpper igen den tomheten…LIVET, inte fantasier om en Gud.
Jag, till skillnad från Birro, säger inte att jag har ett framgångsrecept för lycka. Jag är verkligen inte där än. Men hittar jag den kommer det varken vara i droger eller i Gud.
Postat av: Lisa
Du skriver att du fortfarande kommer att klanka ner på troende människors tro på samma sätt som de klankar ner på din livsstil. Man behöver inte vara religiös eller troende för att se ner på din livsstil! Du gottar dig i att ta dina föräldrars pengar då du som du själv uttrycker det supit bort dina egna. Du skriver att du inte har problem med att folk är religiösa men sedan motsäger du dig själv genom att kalla dem dumma i huvudet. Du skriver att du kommer fortsätta att behandla troende som jämlika men klanka ner på deras tro. Det språk du använder och de jämförelser du gör, gör det svårt att ta dig på allvar! Det kanske är dags att klippa sig, skaffa ett jobb och växa upp :-)
2011-02-18 @ 23:06:43
Jag vet inte hur man misstar en sån uppenbar medveten provokation som att jag tar mina föräldrars pengar till sprit med allvar. Språket och jämförelserna är medvetna för att kanske inte ta allt på allvar. Att ta saker på allvar är ibland inte alls lika roligt som att inte göra det.
Och jag tänker inte klippa mig för jag är nyklippt och klippa mig igen vore slöseri med min mammas pengar, dom ska jag ha till sprit, dessutom växer inte håret längre som det gjorde när jag var yngre. Skaffa ett jobb ska jag göra när jag är färdigutbildad och växa upp tänker jag aldrig göra om det innebär att bli övermoralisk och ta allt bokstavligt.
Och jag har inte problem med att folk är religiösa. Ja, jag tycker dom är dumma i huvudet…men jag har inga problem med att dom är dumma i huvudet…många av mina bästa vänner är helt kokko.
FREDAG...
...vilket brukar innebära en tröttfylla tillsammans med lika tröttfulla vänner. Så även ikväll skulle jag tro. Tröttfylla låter mycket mer neggigt än vad det är dock, det är inte meningen för jag gillar det!
Värre var det när man var sambo, på sin höjd kunde det bli en flaska vin och gott käk men eftersom jag på senaste tiden var sambo med både tjej och plastbarn var det oftast pizza, godisprinsen, läsk och miserabel tv-underhållning. Ibland, men väldigt sällan, försökte man sig på ett tröttknull men oftast stannade det vid att somna i tv-soffan.
Fredagar är nog den enda veckodagen där man som singel ligger oftare än i samborelation, och då tänker jag på unga par, ett medelålders par som varit tillsammans i 30 år och kväljer lite varje gång som de ser sin partner ligger nog betydligt mindre än alla singlar varje veckodag. Det är för att man har lite commitment som singel, man sitter där och somnar över sin ljumma fatöl men ändå fladdrar blicken och man klär av alla semiattraktiva människor kläderna och tänker att ett ligg vore la gött.
Ha hursomhelst en grym fredag, oavsett om ni väljer att fira veckoslutet med en snubblande folkkär halvkändis i Let` s Dance eller med ett zombieknull med en okänd människa!
(Om ni stannar i tv-soffan, kolla in "En idiot på resa" på svtplay istället för myspysfredagsunderhållningen...hysteriskt bra)
