För det är ju lite tabu och provocerande att säga det, i ett land som har allt, med en uppväxt som varit trygg och i en relativt välbärgad och definitivt kärleksfull familj, att man aldrig varit lycklig.
Det jag alltid har fått höra är att det blir bättre sen, den mest knäckande lögnen som jag framtill nyligen faktiskt trott på…

Det riktigt pissiga började på högstadiet, inte av någon tårdrypande anledning som att jag blev doppad i toaletten varje dag, spottad på i korridoren, slagen, förnedrad eller något annat som kunde ge mig martyrpoäng…utan bara för att man började bli människa på riktigt. Men det skulle ju bli bättre fick man höra, det var bara en fas…men en fas följs tydligen av en ny, sämre fas.

"Aknen försvinner när du blir äldre"…men man berättade inte för mig att hårfästet kryper upp då istället.

Det känns knäckande att man gått omkring och trott på att det blir bättre i framtiden när det visar sig att det är precis tvärtom. Det suger ännu mer att jobba än att gå i skolan, det suger ännu mer att laga din egen mat istället för att äta det din mamma bestämt att du ska äta, det suger ännu mer att bara ligga med din medelålders fru sen 20 år tillbaka än att bara ligga med din 25-åriga flickvän, det suger ännu mer att sitta ensam på ett ålderdomshem än att pussla ihop barn, jobb, fru och byte av vinterdäck på bilen...

Så istället, om man ska försöka göra ett patetiskt försök att avsluta positivt i ett svart fredagsnattinlägg, kan man vända på det. Istället för att varje dag säga att idag är det den värsta dagen hittills i mitt liv, kan jag säga att idag är det den bästa dagen jämfört med kommande dagar i mitt liv.

Vet inte om det är mer positivt egentligen iofs, att varje dag är bättre än någon av kommande dagar i hela mitt liv.

Fredagsblues…men imorgon är det lördag och då ska jag festa mig lycklig igen.